jessicavarld

Var på en väldigt intressant föreläsning igår. Önskar verkligen att jag haft med mig penna och papper och antecknat då mitt minne inte är speciellt bra. Föreläsningen handla iaf om "din plats i syskonskaran" som har en väldigt stor betydelse. Mer än vad man kan tro. Fick veta mycket om beteende och annat. Som ensambarnen som tar mycket ansvar, inte lär sig komprimissa eller leka som andra. Som inte kan förstå att syskon ena sekunden retar varandra och i nästa försvarar varandra, detta beteende är helt obegripligt för ensambarnet. Det är också ensambarnet som ofta drar sig undan om det blir förmycket stim då den inte heller är van vid detta samt att ett ensambarn tar på sig väldigt väldigt mycket för den har ingen att dela ansvaret med.
Ideal familjen (ur just syskonsynpunkt) består av 4 barn varav det först kommer en pojke, sen en flicka, sen en pojke och sist en flicka igen. Skratt, jag kommer aldrig ha en ideal familj :) .
Den mest optimala tiden för syskon är efter 3 år men innan 6 år för har barnet hunnit bli 6 år så räknas lillasyskonet som ensambarn för där är så lång tid emellan. Att få syskon tidigare än 3 år är det sämsta som kan hända barnet typ ur denna synvinkeln.
Föreläsaren sa något med att det är mellan 0-3 år som man bygger tryggheten och annat med barnet. Efter dessa 3 år är det typ lite sent utan detta är de absolut viktigaste åren. Så att då få ett lillasyskon innan dess är traumatiskt för då har man inte fått ha mamma och pappa utan där kommer en annan inkräktare som tar över all plats. Och det lilla barnet som kanske knappt hunnit bli 2 år tvingas att bli stor. "Men du som är så stor kan väl göra dittan, men du som är så stor kan väl göra dattan". det lilla barnet matas med hur stor han/hon är och att hon/han ska klara av det och det. Och till följd av beröm för att dom är så stora och duktiga så lär sig barnet tidigt att jag får uppmärksamhet om jag är såhär stor och duktig.  sen spela det också roll vilket syskon man fick. Var man en flicka och fick en lillebror så var det inte så illa om dom var tätt i följd för att flickor har ett försprång med 1-2 år. Att däremot vara en pojke och få en lillasyster tätt kan vara förödande för barnet då flickan mognar tidigare och kanske går om. Många lillasystrar till brödrar tätt i följd kommer ikapp sin storebror och får sånt beröm för att hon är så duktig fastän hon är så liten att pojken ibland får höra "titta så duktig din lillasyster är" vilket gör det ännu värre för den stackars pojken.
Därför är det också för jävla knäppt att vår regering har bestämt att man ska få samma mammapenning om man får barn tätt. Satans puckon rent ut sagt!

Ja, det var lite av vad det hela handlade om och det var väldigt intressant. Har även köpt hennes bok som jag ska läsa sen ikväll.  Fast jag som lillasyster känner mig inte som en typisk lillasyster. Lilla systern är rebellen som gör vad den vill och blir älskad utan att anstränga sig. det håller jag inte med om. Jag har växt upp med att min syster är så duktig alltid och konstant få hävda mig. Det sades också att storasyster alltid fick skulden för hon är äldst, håller inte med, det berodde helt på om det var mamma eller pappa som skällde. På vissa vis är jag en typisk storasyster, jag är mycket för att ta hand om och hjälpa, jag planerar ofta i riktigt god tid och vill ha det strukturerat och ordentligt, skriver ner och har mig.

Får ni någon gång chansen så gå och lyssna för det var helt klart värt det!