jessicavarld

Läkemedelsgrupp

Mollipect innehåller bromhexin och efedrin. Bromhexin anses göra slemmet i luftvägarna mer tunnflytande. Det kan underlätta upphostning av slem. Efedrin vidgar luftrören och verkar avsvällande på slemhinnorna.

Vad används MOLLIPECT för?

Mollipect används vid hosta med segt slem och samtidigt behov av luftrörsvidgande effekt.

Det ska jag göra idag. Har fått veta att MeAndI kollektionen ligger och väntar på mig. Jag har redan sett kläderna på en fil och jag blev rent förälskad. Förra våren var ju min första säsong. Då tyckte jag om det absolut mesta ur kollektionen, kanske att jag tyckte mammakläderna inte va min stil men i övrigt fräcka fina kläder. I höstas när jag var på kick off och fick se höstkollektionen så blev jag inte det minsta imponerad. Där var få saker som jag tyckte var wow. Men efterhand som jag visade dessa kläder och såg dom själv flera gånger om så fick jag nya favoriter hela tiden. Dessa här blev mina absoluta favoriter tillslut:


Vad man inte ser är att på mössan han har på sig så är där samma t-rex tryck som på tröjan. Dessa kläder är dock storlek 86/92 så det dröjer lite innan dom kommer sitta bra. Till hösten kanske :) .
Men men, tillbaka till det jag skulle komma till. Jag gillade alltså förra vårens kläder skitmycket, lärde mig att älska höstens kläder och trodde därför att det inte skulle bli bättre än såhär till denna säsongen. Men det blev det, där är så himla mycket som jag känner att jag vill köpa. Framförallt kläderna till vuxna är bedårande.  Det kommer bli underbart att få packa upp kläderna ikväll, är glad jag har träff redan på onsdag då säsongen startar igång så man får fart med detsamma. Och hoppas jag ska lyckas få till många fler träffar!!

Jag känner mig rent färdig nu, på gränsen till utmattad. Sen i måndags har nätterna varit katastrof. Och visst, jag vet att många mammor lever med detta länge att nätterna är jobbiga men dom är vana vid det, jag är van vid att min gosse sover minst 12 timmar i sträck. Nu har man fått vara vaken större delen av natten och inte nog med att man är vaken utan man känner stor oro och förtvivlan och vet inte riktigt vad man ska göra. Jag ligger och lyssnar så att han andas, jag går runt och bär och vyssar och tröstar, ger dricka och försöker göra vad jag tror är bäst för honom. Efter onsdagens besök hos läkaren var natten pest med en son som var vaken mellan 3-6 och sen upp igen vid 7,30. Den morgonen verka han iaf piggare och hans feber var nere på 37.5 så det är ju inte någon feber direkt. Var en runda på Boan med en kollega och sånt. Tog tempen igen vid 15 tiden och även då var den 37.5.  Efter maten kändes han riktigt varm och han var ledsen och hängig, det var då bara lite mer än 2 timmar sen jag tagit tempen sist men termometern visa på 40 grader. Får man panik eller vad? Så jag ringde sjukvårdsupplysningen men även dom precis som all annan sjukvård säger att man inte ska oroa sig. Min unge är inte sig själv, han har hög feber och verkar inte må bra och jag ska inte oroa mig. Har du några barn själv hade jag lust att fråga. Så det var att försöka ge vätska, mat är bara att glömma, om han får i sig en halv flaska välling så får man vara nöjd med det. Men vätska så fort och ofta jag bara kunde få honom att ta en slurk. Denna natten blev ännu hemskare, tempen låg hela tiden över 39 grader och han var allmänt eländig.  Tog med mig honom ut från sovrummet och lade honom i vagnen och mig själv i soffan för att inte störa Patrik som vi tydligen hade gjort natten innan. I snitt var 20 min fick jag sätta mig och trösta Isak för han blev ledsen. När Patrik gick upp vid 7 tiden så hade jag fortfarande inte sovit en blund, vi flytta då in i sängen och jag fick iaf 1 timmes sömn.  Febern fortsatte och när den låg på 40.3 ringde jag tomelilla kliniken igen och fick komma in. Dom tog igen halsprov men denna gång även blodprov. Visa sig att Isak har höjd bakteriehalt i kroppen, samt att hans lungor rosslar och hans hosta låter inget vidare så nu fick vi pencillin så han inte skulle utveckla lunginflammation. Varför tog dom inte blodprov redan i tisdags??  Kvällen fortsatte i hög feber men försökte ge honom så mycket vätska jag kunde förmå honom att dricka. Inatt när han vakna var tempen 39.9 så  återigen febernedsättande, dricka, baddande av panna och vyssning. Men lite bättre sömn har jag ändå fått.

Nu är det helg och alltså skulle Patrik ha varit hemma och kunnat ta Isak så jag skulle kunna få sova. det är ju inte bara att man fått dålig nattsömn, att gå och ha hand om honom hela tiden är påfrestande också. Men Patrik körde tidigt imorse iväg till bilmässan i Göteborg och kommer inte hem förrän sent ikväll. Alltså kunde han inte ta Isak inatt för han skulle upp.  Jag tror verkligen inte han förstår hur jobbigt det är. Jag hade ALDRIG åkt iväg sådär medans Isak är sjuker, inte en chans. Samtidigt skulle det inte falla mig in att säga åt honom att han inte får åka, det är ju upp till honom. Jag sa igår att jag önskade han skulle stanna hemma men det gav inget gensvar. Så jag får ännu en dag ta Isak helt ensam. Visst, jag skulle kunna ringa efter min mamma men jag vet att hon har annat att göra och jag vill inte hon ska strunta i det bara för att hjälpa mig. Det var faktiskt inte min mamma jag skaffade barn tillsammans med.

Vissa älskar sitt barn så fort det får se det för första gången, för andra tar det lite längre tid. Den som inte känner att det älskar sitt barn sådär på direkten verkar alltid få sjukt dåligt samvete, att älska sitt barn sådär med detsamma är tydligen något som SKA ske och sker det inte så skulle man vara en dålig mamma. Men hur många personer älskar vi direkt vid första mötet? Oftast behöver man bygga upp det. Och även om man inte älskar sitt barn vid första anblicken så brukar man för det mesta ändå känna en viss ömhet för det och vilja det väl. Och det är väl huvudsaken? Den får alla grundläggande behov inklusive kärlek, man kan ge kärlek utan att den behöver vara så stark som att älska.
Sen finns det ju förlossningsdeppression med, är inte så insatt i det alls. Men oftast har man då svårt att känna någon kärlek till barnet.  Även om barnet är extra krävande kan en förälder ha svårt att känna att det älskar sitt barn. Om förlossningen varit skitjobbig och sen fortsätter det med krångel med amning, kanske kolik, en unge som aldrig är nöjd. Är det egentligen så konstigt om man då inte finner de där riktiga älska känslorna?

Jag pratade lite med Patrik om det igår, frågade om han älskade Isak så fort han fick se honom och han svarade ja. Sen berätta jag lite smått om mina tankar för han undrade varför jag undrade. Patrik trodde att det var vanligare att mammornas kärlek dröjde. Han menade att pappakänslorna kommer ju först när barnet väl är ute. Men den ekvationen får jag inte riktigt ihopa, för vi mammor borde ju ha ett förskott på 9 månader att utveckla en relation.  När jag såg Isak första gången så kände inte jag de där överväldigande känslorna att gud vad jag älskar honom. Jag tyckte han var söt och jättefin och jag ömmade för det lilla knytet. Men inga andra känslor, jag var förvisso ganska så borta. Efterhand som dagen gick så kom lite folk och hälsade på och jag som trodde jag skulle tycka det var jobbigt när någon annan höll mitt barn kände mig reltativt likgiltig till det. På kvällen gick dom iväg för att ge honom pencillin och då kände jag oro och mådde dåligt över att jag hörde mitt barn var ledsen.  Men den där riktigt gastkramande kärleken kom inte förrän på natten. Isak låg konstant i min famn och så även på natten, hade inte hjärta att lägga honom i den där kuvösliknande saken där dom annars kan sova. Och det var då jag låg och tittade på honom som om det vore första gången jag såg honom. Jag räknade fingrar och tår och smekte honom i kalufsen och pussade på honom. Då kom den stora kärleken!

Oavsett om man älskar sitt barn direkt eller inte så kan man lugna sig med att man kommer göera det en dag. Barnet kommer lära dig att älska det.

Älskade du ditt barn direkt??

Krupp, tidigare kallad falsk krupp, beskriver ett tillstånd som kännetecknas av skällande hosta, heshet och andnöd med väsande inandning. Det beror på en inflammation i luftvägarna som orsakar en svullnad i slemhinnan nedanför stämbanden. Inflammationen orsakas vanligen av olika förkylningsvirus.

Symtom vid krupp

Det börjar ofta med några dagars lätta förkylningssymtom som snuva, hosta och lätt feber.
Kruppattacken kommer ofta på natten när barnet har sovit några timmar. Barnet vaknar med typiska symtom för krupp:

• andningsbesvär som andnöd, andfåddhet. Det kan höras ett väsande ljud, så kallade stridor, vid inandning
• heshet och skällande hosta
• att ha svårt att andas skapar ångest hos barnet och det börjar då ofta gråta.
  

Det beskriver väldigt tydligt Isaks problem. Vi fick utskrivet bricanyl igen och med något ökad dos. Istället för vid behov ska det nu tas 3 ggr dagligen i 2 veckors tid.
För mig blev det också bricanyl, hon trodde jag hade förkylningsastma vilket var vanligt om man haft astma förr. Så jag fick inhalerings bricanyl till mig själv.
Halsprovet visade inte på halsfluss så tyvärr ingen antibiotika. Lite jobbigt!

Ja, det är vår underbara dag hittills. Den började ju helt underbart så vi får se hur den slutar.

Efter en lugn helt sätter vardagen igång. Och fy kattsiken vad jag var trött igår. Och dagen inann dess och dagens innan dess och ja, jag är konstant trött. Det tillhör en småbarnsmamma sägs det men jag tror där är något annat, känns inte normalt att va såhär trött, jag är liksom jobbigt trött. Vet inte om där är vitaminbrist eller något. Det är säkert lätt att kolla upp hos doktorn, men jag har problem att gå till läkaren om jag inte verkligen är sjuk. så vi får se vad som händer, fram till dess får jag väl fortsätta att vara trött.

Idag startade barnverksamheten upp på nytt. Klockan 9.15 var vi i tomelilla kyrka för en vardagsgudtjänst och sen var det fika i församlingshemmet. Mycket trevligt och jag fick prata lite med Birgitta, föreståndaren för dagiset Igelkotten. Vi har ju sökt plats i första hand på nyckelpigan och i andra på Igelkotten så jag ville kolla upp hurvida chanserna ser ut att få plats. Jag börjar mer och mer hoppas på Igelkotten då man på ett annat vis lärt känna folk därifrån och jag tycker dom är helt underbara och känner mig trygg i att Isak skulle kunna lämnas hos dom. Dock kvarstår Nyckelpigan som första valet eftersom Patrik helst vill där. Igelkotten har lite kyrklig inriktning och det är ju inte direkt vad Patrik står för. Dock är det inte värre än att dom har andakt, ber bordsbön och firar sin dopdag. Vi får se var vi hamnar helt enkelt men jag känner mig relativt positiv till att det nog blir något av våra två val iaf.

Om en timmes tid är det dags för nästa aktivitet: Babymusik. Ska bli kul att sjunga lite igen men det är tyvärr lite av ett gympapass också och det orkar jag egentligen inte men det får gå ändå. Egentligen är det jättebra med lite kombinerat skoj och gympa men just idag tar det verkligen emot, min kropp vill inte alls. Men men, vad den vill och vad den ska är två vilt skilda saker. 

I övrigt ser vi ut att ha en lugn vecka framför oss, inte en endaste liten sak inplanerat, bara lite saker som borde göras och lite man vill. Som att in till Ystad och lämna tillbaka stolen till Jysk som inte var bra samt handla. Osse hälsa på sarah, var flera veckor sen nu ju. Och sen till helgen när Patrik är iväg så ska jag nog hem till mamma också ska vi sy kläder :) .  Snor faktiskt den idén från en av mammorna i gruppen. Hon hade sytt byxor och tröja själv till sin son och det var jättefint. Och det borde ju faktiskt inte vara så svårt. Inte byxor iaf. Inte för att jag tror det blir världens finaste byxor direkt men dugliga för dagis iaf. Fast vi kan bara köpa tyget i helgen kom jag på, inte börja sy. För jag var och beställde sånna där mått saker idag och det skulle ta ca 1 vecka innan det kom så det har nog inte kommit innan helgen då. Lite typiskt ju.

Hade egentligen inget mer intressant än så att berätta. Gud vilken tråkig blogg, inte konstigt att kommentarerna är få

Min 7 åringa dotter driver mig till vansinne med sina idéer kring kläder. Det är fel på ALLT! Det kliar, är för stort, för litet, för långt, för kort. Fel på byxor, på mössa, på vantar, på overall, på halsduk. Varje morgon har vi diskussioner kring detta. Jag tycker hon är för liten för att själv välja kläder, hon ska helt enkelt ta på sig det jag lägger fram kvällen innan. Detta har pågått under flera månader.

Nu har bägaren runnit över för mig. I morse TOTALvägrade hon ta på ett par byxor hon använt flera gånger tidigare. De  var helt plötsligt "obekväma".  Jag bad då henne själv välja kläder så att hon kunde komma iväg till skolan. Men inget passade damen. Hon ligger därför här hemma nu i bara trosor, jag fick ringa och säga att hon stannar hemma. Jag kan ju inte tvinga på henne kläder.

Konsekvensen av detta blir ett inställt barnkalas.Hon skulle dela ut inbjudningar idag i skolan. Hon verkar inte bry sig nämnvärt. Alla "hot" rinner av henne som vatten på en gås.

Vad gör man??

Det är ju ingen hemlighet att jag själv är en sucker för kläder från MeAndI. Konstigt vore det väl annars eftersom jag valt sälja deras kläder :) . Men jag gillar h&m kläderna väldigt mycket också. Ullared tycker jag om att shoppa på, men det är ju för där är billigt. Skulle aldrig åkt upp och shoppa där om där vore samma priser som i vilken annan butik som. Deras barnklädesutbud känns okej, beror ju lite på om man har tur eller otur i valet om när man åker upp där. Men man får ju vara beredd att det kan hända man får vad man betalar för.

Min senaste shopping skedde på h&m shop online. Jag är inte mycket för att gå i affärer så jag älskar detta med att shoppa via nätet, det är helt underbart. Och när det gäller att shoppa på nätet så är det h&m som går flitigast. Lindex har några enstaka kläder jag kan gilla men med ett eller två klädesplagg käns inte frakten motiverande så jag hoppar över det istället, deras REA är mycket sämre än h&m dessutom. Sen har vi ju Ellos, Halens och dom med, men där har jag inte funnit mycket av intresse, känner att vill jag ha något av det dom har så kan jag gå ner till Bo Ohlsson och handla något liknande för samma summa utan frakt. Dom har liksom inget som sticker ut.
Polarn och pyret som många gillar har jag faktiskt aldrig köpt ett endaste klädesplagg från. Jag tycker inte dom ser speciellt speciella ut. Det är lite randigt jaha liksom. Fast det kommer kanske sen när Isak blir lite äldre och behöver mera kvalité på just ytterkläder.

Innan Isak kom till världen hade jag aldrig varit på något klädparty, aldrig någonson. Var min idé kom ifrån att jag skulle börja sälja vet jag inte riktigt. Men det var typ att jag kände att jag ville göra något annat än bara gå hemma och vara mamma, Patrik har ju jobb mån-fre 7-16 så jag kände att tiden fanns till det. Jag funderade först på hobby men sånt kostar ju och sen växte idén om att sälja just barnkläder. Jag satte mig då och sökte på google efter olika homepartys för barnkläder och fastnade direkt för MeAndI. Visst fanns där andra som verkade söta men vad jag kunde se då så kunde deras kläder köpas i vilken butik som i stort sett, för 1 år sen verkade MeAndI mycket mer unikt än deras. (Idag vet jag inte för jag har inte kollat så mycket)
Så jag ansökte och någon ringde upp och sen hade jag en träff hemma för att se om det fortfarande kunde vara något för mig och sen var jag en i MeAndI familjen :) .
Nu börjar snart vårsäsongen och jag är så nyfiken på vad som ska komma i vår, har inte alls sett kläderna bortsett från någon enstaka tjuvkik på något. Mitt favoritplagg hittills är denna:
 vår fina grod dress från våren 2010 =) .


Säsongen kör igång 26 januari, om ni är intresserade att ha träff eller bli värdinna så finns kontaktsida på http://www.meandi.se



Var brukar ni shoppa? Vilken tycker ni är den bästa butiken och varför? Kanske kan få några tips på nya butiker/websiter =)

GÅRDAGENS OUTFIT


Mössa: MeAndI
Tröja: MeAndI
Byxor: MeAndI
Strumpor: MeAndI

DAGENS OUTFIT



Tröja: Ge-Kås
Byxor: MeAndI
Strumpor: MeAndI

Jag skriver inte detta för att kritisera eller hoppa på någon. Jag skriver efter vad jag tycker och anser och respekterar om ni är av annan åsikt!


Att röka under graviditeten är dåligt. Vi vet nog alla att riskerna för fostret och komplikationer blir större än om man inte röker. Vi vet detta, den infon har vi fått, trots det röker folk under graviditeten. Och jag kan faktiskt förstå att det nog är väldigt svårt att sluta för vissa. Jag tror visst dom älskar sina foster ändå fastän dom inte klarar av att sluta. Jag hoppas verkligen dom gör sitt bästa och att dom drar ner på sin rökning. Jag kan verkligen inte förstå den som ställer sig demostrativt med sin gravida mage och drar flera bloss och typ känner sig stolt som står för att hon röker under sin graviditet. Är det någon man borde skämmas över så tillhör väl ändå rökning under graviditet. Jag har som sagt en viss förståelse, men inte för den som stolt visar upp att hon röker, inte ens försöker sluta eller dra ner på rökningen eller som kommer med dumma kommentarer som "många friska barn föds av räkare eller folk rökte på 70 talet men de flesta barnen blev normala ändå". Det där är bara korkade uttalanden, man VET med fakta att rökning ökar riskerna för ditt foster och där är mycket puckat man gjorde förr i tiden som vi lärt oss från idag.

Som sagt, jag kan köpa att man inte klarar sluta röka under en graviditet utan att anse att dom inte borde få lov att ha barn. MEN, när barnet är ute, LÅT DET DÅ SLIPPA FÖRPESTA SINA LUNGOR. Rök inte när du är ute och drar vagnen eller på en uteplats med barnvagnen bredvid dig. Rök inte inomhus, stäng framförallt inte in dig själv och dina barn i bilen och rök där. Ta ditt ansvar som vuxen människa och skydda ditt barn. Och amma inte när du röker. Visst att amning är det bästa för ditt barn men kan du inte sluta röka så ge ersättning istället.

Detta var mina tankar kring det hela. Dela gärna med er om era, även om dom kanske inte är likvärdiga med mina.

Alla kejsarsnitt som görs efter att en förlossning har startat av sig själv kallas akuta. Att de är akuta behöver inte betyda att de är mycket brådskande.

Många av mina vänner känner till att jag födde med akut kejsarsnitt och de flesta också varför men kanske inte alla mina bloggläsare. Här kommer därför en förklaring till detta.

Bakrundshistoria: I slutet av graviditeten visa jag fler och fler tecken till havandeskapsförgiftning, låg dock på gränsen att slippa bli inlagd. Jag kände mig inte speciellt dålig så rådet alla gav att ta det lugnt lyssna jag inte jättenoga på.

Den 26 december hade jag sovit en hel natt utan att vakna av kissnödighet, ett helt under. Jag var uppe tidigt den dagen för att hinna med Elgigantens stora rea där jag skulle handla kamera och skrivare. På väg hem därifrån börjar jag känna av magen men tror det är för jag inte ätit. Vid ca 11 börjar mina sammandragningar, och där är liksom inget slut på dom, magen är konstant jättespänd och det gör ont. Mesta delen av dagen spenderar jag i sängen där jag vrider mig fram och tillbaka samtidigt som jag läser en bra bok (14 år till salu). Försöker vila mellan varven och lite då och då får jag lägga ifrån mig boken för att koncentrera mig på andningen. Framåt kvällen har jag min systerdotter Tuwa på besök. Vi äter hamburgare med bröd och sen ser vi på film (Cars) men jag kommer inte alls till ro. Jag försöker sitta upp, stå upp, ligga ner, upp och gå men kvittar vad jag gör så är det ändå inte bekvämt. Passar på att packa min bb väska som ännu inte varit gjort. När min mamma hämtar Tuwa vid 20 tiden är jag nästintill förtvivlad över att det gör ont och inte slutar. Meningen var först att jag skulle följa med dom hem och bada i deras badkar men jag känner att det kommer jag inte palla, jag kan inte vara stilla. Så när mamma gått med Tuwa så ställer jag mig i duschen och spolar skållhett vatten över mage och rygg. Trots att magen är spränghård så är det ryggen som är värst. Står kanske i 30 min i duschen, känner inte att det hjälper något vidare. Sen fortsätter kvällen på samma vis och jag får ingen ro, går tillslut och lägger mig och läser ny bok och försöker sen sova. Framåt 23 tiden börjar jag känna smärta i övre delen av magen och jag vet att nu borde jag ringa in till förlossningen för det innebär ytterliggare ett tecken för havandeskapsförgiftning. Men jag kände bara suck inför det för jag visste att dom bara skulle kolla och sen skicka hem mig igen. Så jag låg kvar i sängen och hoppades på att det skulle försvinna. Vid 24 tiden går Patrik och lägger sig och i samband med det stiger jag upp och ringer in till förlossningen och berättar om läget och som jag visste så ville dom att vi skulle komma in för kontroll. Så Patrik får upp med sig igen och vi tar med våran bb väska. Bebisväskan får stanna hemma för jag ska ju inte ha bebis idag ändå minns jag att jag säger.
Vägen in till bb är hal, vintern har slagit till i Skåne och det är lite smått räligt att köra. Vi får gå in bakvägen för framhållet håller stängt. Vi blir mötta i korridoren av barnmorska Sandra Martin och jag kommer direkt in på rum 1. På bb råder tystnad och det är lugnt och skönt. Jag blir kopplad till en massa aparater och det tas prover. Vet inte ens hälften av proverna dom tar. Hon berättar för mig att det inte är sammandragningar jag har utan värkar och jag får veta att jag är öppen 3 cm. Det sa mig ingenting, jag fattade noll utan vänta bara på att dom skulle skicka hem mig. Patrik tittade på klockan och konstatera att vi nog inte skulle vara hemma före klockan 3 och han var glad att det var helg så han inte skulle jobba sen. Jag gick på toa flera gånger, mådde jätteilla så allt jag ätit den dagen kom upp, minns att jag konstaterade att där fanns badkar och hoppades att jag skulle få detta bb rum när det var dags för mig att föda. Efter provsvar med mera kommer bm in och säger att dom tänker sätta en elektrod på barnets huvud för att enklare kunna följa hjärtrytmen (Isaks hjärta slog jättefort) och att dom samtidigt tänkte ta hål på på mina hinnor. Jag som var trögare än någonsin och inte fattade något i detta läget frågade om det inte skulle innebära att vattnet kommer gå. Min bm verka lite förvånad över frågan men sa ja. "Men då startar ni väl förlossningen" utbrister jag. "Ja, men din förlossning har redan börjat" säger bm. Jag är fortfarande ganska trög och kan inte förstå så jag måste fråga mera "Menar du att jag kommer ha mitt barn hos mig inom ett dygn?" , Ja, det kommer ni ha.  Klockan var kanske 3 på natten vid det laget och jag och Patrik var bara chockade, vi skulle ju inte ha barn förrän januari 2010 så detta var vi inte alls beredda på.
Fy fan vad jag tyckte det gjorde ont när dom tog hål på hinnorna. Dom verkade lite förvånade över att jag tyckte det gjorde så himla ont, de flesta brukar tydligen inte tycka det men jag tyckte det var hemskt. Och när vattnet väl gått så kände jag verkligen av värkarna.  Min bm kommer senare in med en kvinnlig läkare och förklarar för mig att mina värden är väldigt dåliga och bebisens hjärtrytm oroande hög så dom rekommenderar mig ett kejsarsnitt, och undrar hur jag ställer mig till det. Well, Ystad bb är ju inte direkt kända för att rekommendera ett kejsarsnitt och man går inte emot en sån rekommendation, inte jag iaf. Så dom kopplar in kateter (sjukt obehagligt) och sätter även en kanyl i handen på mig (AJ) och sen inväntar vi klartecken från op. Bm frågar om vi har kamera med oss och tänk, det hade vi ju faktiskt. Den packade jag ner i vår väska som vi ju faktiskt hade med oss. Så Patrik fick skynda sig ut och hämta den. Sen åker jag då ner till op och tvingas där över från min sköna säng till en hård brits i 90 graders vinkel. Min rygg höll på att mörda mig vid detta laget så detta var ju rena döden att behöva ligga så. Minns jag var kvidig och hade fullt med tårar i ögonen. Får ligga så ett tag i väntan på narkosläkaren. Jag tror att han nog blivit inringd från sin sömn. Det var en jäkligt sur gubbe som kom in och skulle sätta beövningen. JAg fick ligga på sidan och skulle krypa ihop så gott jag kunde, och detta med ett värkarbete, en mage som sprängde, en rygg som höll på att mörda mig och rädsla. Vet inte om någon av er har fått ryggbedövning någon gång eller sett den där underbara nålen någon gång. Jag tittade aldrig på den men Patrik har visat mig på ett ungefär så inte konstigt det gjorde så in i h*lvete ont. Surgubben lyckades dessutom inte och efter 4 försök (dom får egentligen inte sticka fler gånger än 3) så ber jag för mitt liv i stort sätt varefter gubbj*veln säger: Vi får söva istället för hon klarar ju inte av detta. Undrar vem det är som inte klarar sitt jobb liksom, men speciellt kaxig kan jag ju inte påstå att jag var. Jag minns mest rädsla och att jag var ledsen.
Vid ryggbedövning är mamman vaken och bedövad från bröstkorgen till tårna. Pappan/partnern får vara med när mamman har ryggbedövning. Barnmorskan ger barnet till föräldrarna direkt efter födseln. Om mamman är nedsövd får ingen anhörig vara med under operationen.
Patrik fick med andra ord inte lov att vara med utan fick gå ut. Så där ligger jag, omringad av en hel bunke med främlingar. Jag minns att jag brister ut i gråt samtidigt som dom lägger en mask över mitt huvud och sprutar in narkos i kanylen som sitter i min hand. Jag minns att jag räknar men minns inte hur långt jag hinner innan jag somnar.
Från det att ryggbedövningen eller narkosen börjat verka tar det några minuter till dess barnet är fött.
I operationssalen finns alltid en förlossningsläkare som genomför operationen, en barnmorska som tar hand om barnet, en narkosläkare som ansvarar för bedövningen eller narkosen, en narkossköterska, en operationssköterska och en undersköterska. Vid akuta och omedelbara kejsarsnitt finns även en barnläkare med.

Jag insåg aldrig själv hur illa det egentligen stod till med mig, jag tyckte jag mådde ganska så bra. Men detta kejsarsnittet gjordes mest för min skull. Isak hade en liten infektion när han föddes, ett förhöjt CRP och fick antibiotika. Också var han liten eftersom han är förtidigt född men utöver det så mådde han bra.

Tankar nu efteråt: Två dagar efter kejsarsnittet hade vi samtal med vår bm för att ta upp frågor eller annat men jag kände inte att jag hade några speciella. Jag var bara så lycklig med min son så jag struntade i hur han kommit till världen, nu hade jag honom hos mig iaf. Tankarna kom senare. När jag träffade andra mammor som fått barn den "riktiga" vägen. Och visst, det är säkert pest och pina och skitjobbigt. Men dom fick iaf sina barn till sig sen, dom slapp vakna upp i ett rum med en främling och inte veta något om barnet. Hur mår det, hur ser det ut med mera.  Jag har också idag många idéer på hur man kunde gjort istället. Typ om jag fått ryggbedövningen medans jag låg i den sköna sängen och sen över till britsen, om jag fått stå upp istället och få den, om Patrik hållt om mig medans jag fick den. Om jag fått andas lite i lustgasmasken kanske jag kunnat slappna av på annat vis, eller gett mig någon spruta så att mina värkar stannade av innan dom gav mig ryggbedövningen.  Men så är det väl alltid, lätt att vara efterklok.

Så gick det till när min son kom till världen. Här är han ca 2 timmar gammal och jag får träffa honom för första gången: