jessicavarld

Att ta hand om sig själv via bra kost och motion är superbra. Vad man dock måste förstå är att det kräver en hel del av en och man behöver gå in i det helhjärtat för bra och varaktigt resultat. Går man in halvhjärtat så blir resultatet därefter. Och slutar du går du upp igen. Tråkig men sann ekvation. För min del så väntar jag in motivationen för jag har lärt mig att det är inte lönt att börja innan den infinner sig. Utan motivation så blir det jojo bantning. Jag behöver ändra livsstil där jag vet hur jag lagar nyttig mat, där jag finner orken att göra detta samt få in motion som en helt naturlig sak i vardagen. Att gruppträning inte passar mig har jag ju kommit fram till. Jag sporras inte det minsta av andras framgångar. Gläds åt andra ja, men sporras inte alls. Att där dessutom tränar en person som gjorde hela min högstadietid till en mardröm och trackade på mig som fan över att jag var så fet motiverar mig inte extra. Men hon är ju duktig som tränar, skit samma att hon i övrigt är en elak bitch, huvudsaken är att man tränar för då är man bra......

Jag kommer komma dit, jag är på väg dit. Dit till ett hälsosammare liv. Jag har bara det sista stora steget kvar dit. Steget där motivationen tar över latheten. Det kommer

Klockan 06.36 imorse har jag funnits på jorden i 30 år. Tänk vad man hunnit med. Både massa skratt och en del tårar. Jag är kanske inte där jag önskade vara i livet men jag har blivit påmind om vad jag faktiskt har och för att citera en vän "jag är rik".
Igår fira jag med släkten. Bjöd på tonfiskrulle till förrätt, kyckling med potatisgratäng som huvudrätt och svärmor gjorde den goda tårtan. Hade supertrevligt och fick massa bra presenter. Hade lite tävling, dels lite dobidoo inspirerat och sen en frågetävling om mig.
Idag fick jag present från Patrik. Trodde det skulle bli något praktiskt tråkigt men oj så fel jag hade. Såg direkt på paketet att det var ett smycke och skakade på händerna när jag öppnade. I låg världens finaste halsbandssmycke och jag brast i gråt av glädje. Det är det finaste jag fått.
Tack alla som på något vis har förgyllt min dag. Kram

Jag må vara löjlig och högst troligt tycker majoriteten detta. Men jag har stor ångest inför att fylla 30 imorgon. Det är bara en siffra säger vissa, ja kanske det men det är just DEN siffran.
Precis som många ska börja träna på just måndag, ta tag i sina problem just på måndag eller ger löften till nyår för just då är det ny vecka/nytt år så hade jag tankar om hur mitt liv skulle se ut innan 30. Och inte mycket har blitt så.
Jag har en underbar son men jag skulle haft mina 2 barn innan 30. Inte ens gravid är jag.
Jag skulle ha gift mig innan 30 och jag är inte ena i planerigsstadiet till bröllop.
Jag skulle ha ett bra och välbetalt jobb innan 30 men jag går och drar benen efter mig på rusta.
Där är bara några av sakerna. Livet är i te över bara för att man fyller 30 men dessa saker gör mig riktigt ledsen att jag inte har.

Plus att jag skulle åkt motorcykel innan 30. För er som aldrig haft en kris låter väl detta urkorkat men för mig är det viktigt. När jag var 15 åkte jag motorcykel för första gången, det höll på att sluta riktigt illa. Sen dess har jag aldrig åkt och vägrat göra det men nu känns det plötsligt viktigt att göra det innan jag fyller 30. Problemet är att även om jag vet folk som har motorcykel så behöver jag ju även ert ställ för att kunna åka med :-/

Ska försöka ta mig samman nu, har en del att fixa och städa idag ju. Oavsett om jag vill det eller ej så fyller jag 30 imorgon. Jag kan skriva 25 på tårtan om jag vill men det ändrar inte det faktum att det fortfarande är 30 jag fyller så bara att acceptera. Happy birthday to me

I varje tidning och ja överallt står det och det börjar bli sjukt tjatigt. Maten och att äta rätt och det är ju dom som redan äter rätt som delar infon för dom ska ju vara duktiga och heela hela jävla världen. Folk VET vikten av att äta rätt och röra sig och om där finns någon som har missat detta så lär den människan i fråga inte bry sig. Ihop med alla dessa texter om hur viktigt det är så står det också "man har ett val". Men va fan liksom om man har ett val och någon väljer att äta fel och inte röra på sig så är det ju fens val så låt människan vara. Jag är så trött på denna fras att "alla har ett val" . För tar man inte rätt val så ska det klagas. Skriv då för fan inte att man har ett val för att sen böla om val som tas!!!
Sen är det där med att det är så dåligt att äta fel och inte röra sig så mycket enbart riktat till en överviktig. Om en person som t.ex min sambo äter fel så bryr sig ju ingen. Han skulle kunna äta pizza dagligen utan att gå upp ett kilo och ingen hade brytt sig men gör jag likadant så är det ju hemskt. För jag har ju övervikt så jag ska inte äta sånt. Men om det nu klassas som dålig mat så är det väl dåligt för alla?? Inte bara det överviktiga. Han dricker massa cola också dagligen och rör sig inte något speciellt men det reageras det inte på, där är ingen som är på honom om att träna för han är ju smal... Men hallå, röra sig borde väl ALLA!!
Och denna jävla träning också. Jag är så trött att bara läsa om det så där finns noll sug. För gruppträning då alltså. Där fanns 2 pass jag fastnade för men jag känner inte att jag kan prioritera min tid till träning. Jag har redan ett jobb där jag jobbar både kväll och helger plus att jag är iväg på meandi träffar så att dessutom lämna Patrik med Isak ytterligare 3 ggr i veckan är inget alternativ. Därmed inte sagt att jag bara sitter på min röv, äter chips och kollar tv. Jag gör lite saker man kan träna hemma och går ut och går med vagnen. Borde kanske göra som alla andra och skriva om varje träningspass jag gör och starta runkeeper var gång jag går så folk kan berömma mig och ge mig en klapp på axeln men nä, tror jag klarar mig utan.

Gud vad skönt att få skriva av sig lite :-) . Nu blir det frukost och sen väntar en lång dag på jobbet.