Ångest
Jag må vara löjlig och högst troligt tycker majoriteten detta. Men jag har stor ångest inför att fylla 30 imorgon. Det är bara en siffra säger vissa, ja kanske det men det är just DEN siffran.
Precis som många ska börja träna på just måndag, ta tag i sina problem just på måndag eller ger löften till nyår för just då är det ny vecka/nytt år så hade jag tankar om hur mitt liv skulle se ut innan 30. Och inte mycket har blitt så.
Jag har en underbar son men jag skulle haft mina 2 barn innan 30. Inte ens gravid är jag.
Jag skulle ha gift mig innan 30 och jag är inte ena i planerigsstadiet till bröllop.
Jag skulle ha ett bra och välbetalt jobb innan 30 men jag går och drar benen efter mig på rusta.
Där är bara några av sakerna. Livet är i te över bara för att man fyller 30 men dessa saker gör mig riktigt ledsen att jag inte har.
Plus att jag skulle åkt motorcykel innan 30. För er som aldrig haft en kris låter väl detta urkorkat men för mig är det viktigt. När jag var 15 åkte jag motorcykel för första gången, det höll på att sluta riktigt illa. Sen dess har jag aldrig åkt och vägrat göra det men nu känns det plötsligt viktigt att göra det innan jag fyller 30. Problemet är att även om jag vet folk som har motorcykel så behöver jag ju även ert ställ för att kunna åka med :-/
Ska försöka ta mig samman nu, har en del att fixa och städa idag ju. Oavsett om jag vill det eller ej så fyller jag 30 imorgon. Jag kan skriva 25 på tårtan om jag vill men det ändrar inte det faktum att det fortfarande är 30 jag fyller så bara att acceptera. Happy birthday to me
