Jag har också rätten att.....
Ibland blir jag så j*vla trött på folk. Eller rätt ofta egentligen men ibland lite mer ofta än annars. Just nu stör jag mig verkligen på att mina känslor måste minskas. Några exempel:
"Usch, är så trött, Isak väckte mig 2 ggr inatt" möts av "Vaddå då, **** väckte mig x antal gånger och har gjort i 1 år nu"
"Känner mig så ensam" möts av "Du har både barn och sambo, tänk på dom vars barn dör eller försvinner"
"Känner att min ekonomi är jobbig nu" möts av "Du som har si och så mycket pengar och dessutom pengar sparade på banken, tänk på dom som knappt får någon mat"
Jag är jäkligt väl medveten om att det alltid finns dom som har det värre. Jag vet att det finns barn som väcker sina föräldrar tusen gånger om natten, föräldrar som aldrig fått sova en hel natt osv. Fullt medveten och jag lider med dom. MEN, om Isak väcker mig 2 ggr om natten så tär det enormt på mig då jag ej är van vid det och det blir jättejobbigt för mig och jag har faktiskt också rätten att tycka det är jobbigt FASTÄN det finns dom som har det värre!
Ibland känner jag mig jätte ensam. Känner att vännerna aldrig hör av sig, att alla är så fullt upptagna av allt annat och ingen frågar den enkla frågan : hur mår du. Men nänä, så får vi inte heller lov att känna. Då ska man få skamkänslor för att man känner sig ensam för jag har minsann både sambo och barn så jag har tydligen inte rätten att må dåligt.
Och det senaste är att jag absolut inte har rätten att tycka jag har lite pengar. Fastän jag har väldigt mycket mindre pengar än vad jag är van vid tack vare försäkringskassans klödd. Ja, vi kommer klara oss utan större problem men jag har inte behövt tänka på vad jag köper varenda jäkla månad för att få det gå ihop som jag måste just nu. Jag har köpt vad jag har lust med. Och ja, jag har sparpengar jag kan ta av men dom är inte menat till sånt. Men visst, där finns dom som lever på jättelite pengar varje månad, som knappt har råd till mat och absolut inte har pengar sparade så självklart har jag inte tillåtelse att känna mig fattig.
Så jag ber härmed om ursäkt. Förlåt mig att jag ibland känner mig nere, förlåt att jag ibland känner mig fattig och förlåt för tusan att jag ibland klagar på att jag är trött. Hade glömt att det finns folk som har patent på detta!!!
"Usch, är så trött, Isak väckte mig 2 ggr inatt" möts av "Vaddå då, **** väckte mig x antal gånger och har gjort i 1 år nu"
"Känner mig så ensam" möts av "Du har både barn och sambo, tänk på dom vars barn dör eller försvinner"
"Känner att min ekonomi är jobbig nu" möts av "Du som har si och så mycket pengar och dessutom pengar sparade på banken, tänk på dom som knappt får någon mat"
Jag är jäkligt väl medveten om att det alltid finns dom som har det värre. Jag vet att det finns barn som väcker sina föräldrar tusen gånger om natten, föräldrar som aldrig fått sova en hel natt osv. Fullt medveten och jag lider med dom. MEN, om Isak väcker mig 2 ggr om natten så tär det enormt på mig då jag ej är van vid det och det blir jättejobbigt för mig och jag har faktiskt också rätten att tycka det är jobbigt FASTÄN det finns dom som har det värre!
Ibland känner jag mig jätte ensam. Känner att vännerna aldrig hör av sig, att alla är så fullt upptagna av allt annat och ingen frågar den enkla frågan : hur mår du. Men nänä, så får vi inte heller lov att känna. Då ska man få skamkänslor för att man känner sig ensam för jag har minsann både sambo och barn så jag har tydligen inte rätten att må dåligt.
Och det senaste är att jag absolut inte har rätten att tycka jag har lite pengar. Fastän jag har väldigt mycket mindre pengar än vad jag är van vid tack vare försäkringskassans klödd. Ja, vi kommer klara oss utan större problem men jag har inte behövt tänka på vad jag köper varenda jäkla månad för att få det gå ihop som jag måste just nu. Jag har köpt vad jag har lust med. Och ja, jag har sparpengar jag kan ta av men dom är inte menat till sånt. Men visst, där finns dom som lever på jättelite pengar varje månad, som knappt har råd till mat och absolut inte har pengar sparade så självklart har jag inte tillåtelse att känna mig fattig.
Så jag ber härmed om ursäkt. Förlåt mig att jag ibland känner mig nere, förlåt att jag ibland känner mig fattig och förlåt för tusan att jag ibland klagar på att jag är trött. Hade glömt att det finns folk som har patent på detta!!!
Kommentarer
Trackback
